Ett djupt inlägg..

när klockan är mycket och man sitter här vid dator när Tova somnat så kryper ensamheten fram. kommer jag alltid vara ensam? bara jag och tova? inget fel i att bara vara 2st. jag älskar min dotter och kan leva ett liv ensamt med bara henne. men när man tagit hand om en dotter 24h om dygnet, 7 dagar i veckan i 4 månader så är man matt i kroppen!! jag begär inte mycket. men att få gå iväg och lägga sig i solarie i 20 min, gå och klippa sig, gå och handla en tröja på stan, alldeles ensam är så lite begärt men betyder så mycket. att vara ensamstående är tufft!! jag har underbara mammakompisar som verkligen ställer upp och bryr sig. alla andra gamla vänner som man haft bara försvinner.. dem vet inte hur det är när man säger att tova skrek i 10min eller att hon inte sovit på 6h. personer som inte har barn vet inte hur det är! och personer som inte är ensamstående vet inte hur tufft det är! ja, ni kan föreställa er hur tufft det är. lägg till det dubbla av vad ni tror så kanske ni träffar verkligheten för en ensamstående.
det är jag som ska gå till bvc, föräldrargrupp, babysim, teddy-mottagninge, handla kläder, handla vagnar, handla matstol, handla säng osv osv osv och detta är bara 10% av vad som behövs göras för att tillfredställa ett litet liv, min dotter.
jag har valt att vara ensamstående. jag klagar inte! men jag är ledsen! och jag får vara ledsen! jag får gråta och undra varför mitt liv inte bler som det ideala "familje-livet".
som ensamstående hinner du inte ens dra till gymmet 1h för att få kroppen återställd efter graviditeten!! det stör mig mest! jag är utseendefixerad och att se mig själv i underkläder är inte roligt!!

så snälla ni som har en kill eller man hemma hos er. ta vara på det! var tacksam för det ni har! ni vet inte hur mycket den hjälpen betyder försen ni inte har den längre!